onsdag 7 december 2011

Natur i Nederländerna

Cha cha bloggen, det är Greta som skriver!
Idag har vi varit och vandrat i en underbar skog som ligger precis vid ett berg en bit utanför Amsterdam. Det var så härligt att gå där och se alla vackra fåglar och utsikten från berget det var såå fint att jag var nära på att svimma. Jag har aldrig sätt något liknande, det kändes som om man flög på små rosa moln, och, och… ojojoj, hehe här sitter man och dagdrömmer. Men i alla fall det ska jag berätta om!
Vid klockan 11.00 tog vi en buss, som tog oss till en liten by som jag inte vet vad den heter, men fin var den i alla fall! När vi nått skogsbrynet ser Günterina, något så hon springer iväg och för att vara så gammal som hon är så var hon faktiskt rätt så snabb. Så då var vi tvungna att springa ikapp henne… eller ja det var bara Gert som sprang jag och Getrud tyckte att det var onödigt att alla sprang... Det tog en bra stund innan dem kom tillbaka, och då kommer Günterina fram till oss och visade glatt en blomma hon hittat som tydligen var väldigt sällsynt i Sverige men rätt vanlig här i Nederländerna, så efter hon visat sin blomma fortsatte vi våran vandrig i skogen. Skogen var väldigt stor och det kändes som om man inte kom någonstans, för alla träden så precis likadana ut. Jag gissa på att det var björkar, Getrud trodde tallar, Gert var väldigt säker på att det var ekar och Günterina trodde glass, men jag tror att hon inte hörde vad jag sa. Efter att ha vandrat i nästan 2,5 timmar så såg vi äntligen berget, och efter ytterligare 30 min var vi uppe på berget. Det tog så lång tid för att jag typ snubblade en lite växt som var väldigt hal femtioelva gånger -.- och Getruda var väldigt långsam i sina steg. Men det var värt mödan för det var så vackert, det tyckte vi alla förutom Geturd, men hon ville inte förklara varför vi försökte men, men… tillbaka till utsikten, man kan inte föreställa sig något liknande. Man hade utsikt över nästan hela Amsterdam och om man vände sig om såg man hela skogen från en annan vinkel och då såg man hur långt vi hade gått. Det var så vackert, man hade kunnat sitta där och bara kolla ut på utsikten i flera timmar men tyvärr var vi tvungna att gå med en gång så att vi skulle hinna med bussen. Som tur var hade jag med mig min kamera så jag tog massa bilder! Jag skulle vilja visa er dem men jag har inte med mig sladden mellan kameran och daton, sååå… tyvärr men ni får se dem så fort jag kommer hem!
Ha det gott, Igelkott! M.G.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar